OCH JAG VILL HA DIG FÖR GAMLA TIDERS SKULL

ni vet när man är helt hjärtekrossad och man håller på och förknippar det med allt möjligt skit. en plats, olika dofter eller en låt. man tänker att varje gång jag kommer att höra den här skitlåten så kommer jag tänka på den där skiten som hände som inte borde ha hänt och det bara svider till helt jävla outhärdligt i en.
sen en dag så hör man den där lilla textraden igen och utan att man har märkt det, som i förbigående, så har den där känslan av sorg blandat med hat bara ebbat ut till.. inte ett skit. noll reaktion. man tänker: vad fan tyckte jag att det där var så jobbigt för, vem bryr sig? eller så kommer man inte ens ihåg att man mådde sådär dåligt. det är skönt när det blir så tycker jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback